Föreläsningar, A Cappella och vädret är en bra ursäkt att inte jogga

Nu har jag har föreläsning i två dagar (det känns som en månad) och idag har jag inga föreläsningar så jag borde verkligen plugga men den diciplinen har jag inte riktigt just nu så jag tänkte skriva lite om vad som hänt sen sist.
 
I måndags hade jag de första föreläsningarna först i Intro to the study of religion som då handlade om Buddhism och olika saker som tros om och inom den. Sedan i Moral and Political Philosophy i vilken vi gjorde olika tankeexperimet och skulle argumentera för och emot olika saker vilket faktiskt var väldigt intressant. 
 
På kvällen så hade Cardiff Univeristets A Cappella Society en provapå kväll som jag var med på och det var faktiskt väldigt roligt och vi gjorde ett arr till "Can't stop the feelin'" vilket var väldigt roligt och det var förvånandsvärt många som var där och ville vara med i gruppen. Video här;
https://www.facebook.com/CUACappella/?fref=ts
Audition är senare idag och jag är taggad och nervös, som det brukar vara. 
 
Igår så hade vi vidare föreläsningar inom religion och i Critical thinking vilket var ganska roligt. Det har också varit ganska mycket kaos den här veckan eftersom ingen vet sina seminarie grupper så man vet inte om man har lektioner man borde gå på eller inte vilket har skapat en genrell förvirring kring det mesta vilket verkar lösa sig nu men resulterad i att jag missade mitt första seminarium som tydligen var igår. 
 
Så kom den här dagen som är idag. Jag hade planer för idag. Jag skulle gå ut och jogga, något som jag skjutit upp sen jag kom hit men sen så vaknade jag så sent att det var dags att äta lunch och så kollade jag ut genom fönstret och det regnar, igen. Så inget joggande fick det bli idag igen. Sedan skulle jag gå ned till stan och köpa lite grejer jag behöver och fixa grejer med min bank men då kom en av mina flatmates in och sa att det skett ett dubelmord på huvudgatan så den är avstängd och allt är stängt. Så nu kvarstår att gå på audition, damsuga och plugga. Vilket afton jag skall ha.
 
 
Huvudbyggnaden där vi har föreläsningar på måndagar!
 
Mira

Intro week

Så nu har jag gått hela min första vecka på universitetet och jag är väldigt glad att det är över och att föreläsningarna äntligen kan börja för största delen av veckan har växlat mellan panikångest och förtvivlan men nu känner jag mig definitivt lugnare. 
 
På måndag börjar de riktiga förelärningarna så idag tog jag till studierna för första gången den här terminen och det kändes skönt, skönt med fokus. Jag besökte då biblioteket som är för min skola alltså "Arts and Social studies library". Det kändes skönt, bibliotek känns alltid lite som hem tycker jag. Den första föreläsningen kommer att handla om Buddism så fick läsa en liten text om hur man studerat buddism och hur man måste se både till litterära källor och arkeologiska fynd när man ska sätta sig in i hur en religion utövas, vilket var delvis intressant, delvis svintråkigt men jag hade iaf något att göra. 
 
 
Så fler saker jag gjort sedan jag kom hit. Jag gick på bankmöte för att kunna öppna ett bankkonto vilket i princip är ett måste eftersom jag tydligen måste betala mitt boende från ett brittiskt bankkonto vilket typ är det mest efterblivna jag hört i hela mitt liv men så ska det tydligen vara i det här landet. Jag har även varit på universitetets Society fair och snackat med olika klubbar jag är intresserad av, bland annat en A Cappella grupp som jag ska få pröva på att öva med på måndag för jag vill att mitt liv ska vara som Pitch Perfect, haha.
 
Jag har även satt upp bilderna på alla som jag älskar i mitt rum efter att äntligen ha hittat kludd och så köpte jag den fantastiska fortsättningen på Harry Potter!!
 
 
P.S. Om ni inte lyssnat på Oskar Linnros och Daniel Adams-Rays nya låt "Sitter på en dröm" så gör det NU!!
 
Mira
 
 
 

Hemlängtan

Här kommer blogginlägget jag aldrig ville skriva men som är ett måste eftersom det är det mitt liv kretsar kring just nu, hemlängtan.
 
Det tog mig mindre än ett dygn av ensamhet i ett främmande land innan hemlängtan smög sig på mig och slog ned mig med en sådan kraft att jag blev helt handlingsförlamad. Jag trodde det ar helt omöjligt att sakna något så otroligt mycket som jag saknar min familj och mitt land, det känns som att någon har dött.
 
De här dagarna har varit extremt jobbiga och jag har lite svårt att avgöra om det bara är ren hemlängtan eller om detta faktiskt inte känns bra, om det var en genuint dålig idé och att jag borde åka hem. 
 
Jag har bestämt mig för att ge det en månad innan jag får avbryta och åka och det känns genomförbart ibland och ibland sitter jag och söker efter första flygbiljett till Sverige och friheten. Det känns också som att det kanske vore möjligt att ta en termin, se det som en utbytes termin, en prova-på grej och sedan komma hem till jul för i nuläget ser det väldigt omöjligt ut att jag skulle stanna här i tre år och helt örligt så vill jag inte ens tycka om det här tillräckligt mycket för att stanna. Det optimala vore att tycka ett det är okej i en månad eller fram till jul men inte värt det och då åka hem. Det känns lagom för mig just nu.
 
Mira

caerdydd.blogg.se

I jakt på kunskap!

RSS 2.0