Dansshow!

Så förra helgen hade jag dansföreställning med Broadway dance Society där jag dansar jazz och balett. Några utav dansarna i de mer avancerade grupperna var verklign superduper proffs duktiga vilket är väldigt inspirerande och jag hade fantastiskt kul med mina två grupper både på och av scen så tänkte dela lite bilder! 
 
 
Men nu är det snart påsklov och då ses vi alla igen! <3

Ledig vecka i stan med Miranda

Som tidigare nämnt så skulle Miranda komma hit och det gjorde hon det är bara det att lyckdes drabbas att ett "case of the lazy" följt av ett panikskrivande av en uppsats och har inte skrivit om det men det var fruktansvärt trevligt. Sådär sött att det liksom värker i tänderna. 
 
Vi chillade runt väldigt mycket i stan och gjorde saker som man bara kan göra när man inte har någonting att göra. Som att gå på bio kl.12.00 och se en barnfilm ensamma i salongen, filmen var Sing! och jag tyckte den var superbra men sedan är jag en sån som gillar sådant. 
 
Vi försökte färga mitt hår flera gånger och färgade det tills jag såg ut som en tigerkaka i håret och gav tillslt upp och jag fick bege mig till frisörn för att fixa kaoset så ser väldigt konstigt blond ut på bilderna haha men det var kul.
 
Nivi tog även med oss till ett Holiparty, en fest för den indiska Holifestival som ni säkert vet vad det är, när man kastar färgpulver på varandra. Det där puvlret var ÖVERALLT efteråt, jag kunde hitta det bakom öron och sådant en hel vecka efter. 
 
Nåja här kommer en bildbomb;
 
Frukost på barnbio!
 
Fika i solen i Cardiff Bay!
 
Traditionella Walesiska kakor, egentligen ska de vara med russin men vi körde på choklad för russin är bläigt!
 
När Nivi fattade hur våra namn hängde ihop och lärde sig uttala Miranda men fortsätter kalla mig för Mirlada!
 
Vimelbilder från Holi;
 
 
Man ser mitt vackra missfärgade hår men som tur är räddar färgen det lite! Trevligt hade vi i alla fall.
 
Höres, Mira!

20-års Jubileum

Idag tänkte jag skriva om något som inte alls har med mina studier att göra men nu har jag den här bloggen och kan likaväl använda den för att ranta och sprida min egen propaganda så det tänkte jag göra nu.
 
För mer än 20 år sedan satt en man någonstans i USA och tänkte hur trött han var på skräckfilmsstereotypen om den blonda tjejen som springer in i en gränd för att bli attackerad av ett monster och hur coolt det vore om hon istället spöade skiten ur monstret. Detta är den legenariska berättelsen om hur Buffy The Vampire Slayer kom att bli till. Idag är det 20 år sedan det första avsnittet av kultserien hade premiär (10/3 1997 - 20/5 2003) så nu tänker jag övertala er att detta är något ni måste se.
 
 
Okej så bli inte rädda och spring iväg, ja namnet är töntigt och den svenska översättningen "Buffy och vampyrerna" resulterar i att de flesta människor med någon typ av självrespekt vill springa åt andra hållet men låt mig få förklara varför det här är en serie som man MÅSTE se. 
 
Handling
För det första så är Buffy en extremt karaktärsdriven serie, precis som bra sitcoms som Friends, Community eller How I Met Your Mother. Det viktiga för serien relationerna mellan karaktärerna och mycket utav monsteraspekten är ett sätt att lyfta och utveckla karaktärerna. 
Hur som helst så börjar serien med att Buffy Summers (Sarah Michelle Gellar) flyttar tillsammans med sin mamma Joyce till Sunnydale efter det att Buffy blivit utsparkad från sin gamla skola i L.A. Buffy är en vampire slayer, en tjej i varje generation som föds för att bekämpa vamyrer, demoner och annat övernaturligt och naturligt otyg. Hon träffar Giles (Anthony Stewart Head) som är hennes väktare, den som tränar slayern samt Willow (Alyson Hannigan) och Xander (Nicholas Brendon) och dessa fyra utgör grunden för Scooby gänget. Tillsammans så bekämpar de apokalypser, robotar, vampyrer som naturligt graviterar till Sunnydale som är byggt på något som kallas för "Hellmouth" alltså finns det en "dörr" ner till helvetet under Sunnydale high.
 
 
Än så länge så kanske det inte låter lite ljligt men en av de saker som gör serien så otroligt bra är den snyggt gjorda balansen mellan övernaturlig fight och vardagsproblem som läxor och hur balanserar man att vara en utvald slayer med att ha en rumskamrat som inte får veta ens identitet? Joss använder sig av känslan att high school är helvetet genom att bokstavligen lägga skolan på helvetets mun. På samma sätt låter han allas rädslor visa sig i avsnittet Nigthmares och åter i Fear, Itself för att ta våra vardagliga känslor, rädslor och bekymmer och gör dem till riktiga monster att bekämpa.
 
Det är i slutändan en serie som handlar om att bli vuxen och varje säsong berör en eller flera viktiga teman i det vilket reflekteras i säsongens huvudskurk. Teman som tas upp under färden till att bli vuxen är; sexualitet, ansvar, depression/mental ohälsa, föräldraskap, beroende, ledarskap, kärlek och mycket mer. 
 
Genre
Serien är i grunden en fantasy/drama men är mer av en genreböjare om något. Jag vill gärna kalla serien en komedi eftersom det är den roligaste serie jag sett. Storyn kan mycket väl låta tung men varje avsnitt är fyllt av komik och har extremt roliga karaktärer som lättar upp stämningen när den skulle kunna bli tung. Buffy har också gjort något några riktigt unika och fantastiska avsnitt i helt egen klass som ett avsnitt utan dialog (4x07), ett avsnitt utan någon bakgrundsmusik (5x07) och ett musikalavsnitt (6x07) innan alla andra program började (hmhm, Grey's anatomy, Community, Scrubs osv). Dessa görs möjliga av den redan supernaturliga grunden på vilken serien är byggd men alla dessa avsnitt jag nämnt är även viktiga i hur storyn och karaktärerna utvecklas.  
 
 
 
 
Feminism
Om berättelsen kring varför serien ens skapades är tillräkligt för att övertyga er om det feministiska statementet som genomsyrar hela serien så kan jag fortsätta ranta lite. 
Är du trött på sexualiserade kvinnliga karaktärer?
Är du trött på den manliga macho stereotypen?
Är du trött på sexistiska skämt och tysta, namnlösa kvinnliga karaktärer?
SE BUFFY!! Buffy klarar Bechdel testet i sina öppningsminuter och fortsätter att vara den mest feministiska och empowering serie jag någonsin sett. Nästan alla mäktiga goda eller onda karaktärer är kvinnor och alla är otroligt mänskliga. De lyckas skapa kvinnliga karaktärer som är starka, som är svaga, arga, glada, osäkra, sexuella utan att vara sexualiserade och tredimetionella. Något som verkar vara så otroligt svårt för så många men Buffy, Anya, Willow, Faith och Joyce är bara några av de fantastiska karaktärerna som är helt egna och riktiga porträtt av kvinnor.
 
 
 
Men serien är inte bara bra på att skapa starka nyanserade kvinnliga karaktärer utan har även några av de allra bästa manliga karaktärerna också. Det finns tre huvudsakliga manliga karaktärer som ifrågasätter machokulturen på sitt eget sätt; Xander, Giles och Spike. Den främsta är dock Xander, någon sade om honom att  "We cannot simply teach our daughters to be Buffy's, we need to teach our sons to me Xander's".
 
Så för att förstå macho perspektivet så behövs en kort liten förklaring utav Xanders karaktär. I början var han en typisk grabb som kände sig friendszonad och orättvistbehandlad av tjejer som inte ville ha honom och var den typiska good-guyen som posta på facebook om att "inga tjejer vill ha snälla killar" (Ni vet typen, rätt oskön). Han tycker att det är väldigt jobbigt att vara omringad av dessa starka tjejer när han själv vill vara den typiska manliga mannen men känner att han inte tillåts det. Hans karaktär får dock ett genombrott i säsong 3 med avsnittet The Zeppo som är ett Xander fixerat avsnitt som handlar väldigt mycket om att acceptera hans del i en här fighten, vad det innebär att vara man och det förändrar hans karaktär väldigt mycket i sluändan och gör honom till en fantastiskt viktig karaktär som håller gruppen samman som deras hjärta.
 
 
 
Så, jag fick som alternativ förra terminen att skriva en uppsats om ifall killar kan vara feminister eller inte och tänkte att det för mig skulle bli en väldigt kort uppsats för mig då jag enbart skulle skriva; "ja, exhibit Joss Whedon" som i en intervju sade;
 
 
 
 
Trivia
Buffy the vampire slayer har fått status som kultserie och hamnar allt som oftast på listor över de bästa serierna som någonsin skapats.
  • Den innehåller ett fantastiskt språkbruk som fått det fina namnet "Buffy-speak" som är extremt mysigt och supernajs.
  • Serien har även varit banbrytande på många sätt t.ex. så används uttrycket "googled" för första gången (iaf på tv).
 
  • Serien hade det första TV avsnittet som var en musikal och det första TV avsnittet utan dialog.
  • Serien förändrade genren och gjorde serier som True blood, Vampire diaries och hela vampyr kulturen mer eller mindre möjlig.
  • Hundratals akademiska texter och böcker har skrivits om serien från olika perspektiv som genusvetenskap, filosofi och film och tv-kunskap. Marc Camron's "The Importance of Being the Zeppo: Xander, Gender Identity and Hybridity in Buffy the Vampire Slayer" är bara en av dem.
  • De har den första lesbiska kyssen som visas på primetime tv och den första uttalade lesbiska relationen som visades på amerikansk tv. 
 
 
Avslutning
Okej utöver allt detta så har serien några av de bästa och mest intressanta karaktärer någonsin, förutom den innersta gruppen så har vi fantastiska Anya som är anledning i sig själv att se serien, vi har Spike som är allt man kan vilja ha och mer, vi har Andrew som är det sötaste någonsin, vi har Angel, Dawn, Tara, Oz, Riley, Drusilla, Warren, Jonathan, Faith, Wood, Joyce, Snider med fler och de är alla helt fantastiska.
 
 Anya
 Spike
 Andrew
 
Samtidigt är serien naturligtvis inte helt felfri, den första säsongen peka av många ut som den svagaste och trots att jag personligen inte tyckte att den var det minsta svår att ta sig igenom så kan jag förstå om man tycker det. Seriens productionvalues är superlåga och den försöker hitta sitt fäste, som serier gör sin första säsong. Jag tycker att man behöver se till säsong 2 avsnitt 14, Innocence innan man kan göra någon riktig bedömning på om man kommer gilla det. Har man supersvårt för första säsongen så se avsnitt (1,2,7 och 12) och gå vidare till säsong två men jag finner det lite charmigt med dåliga effekter och halvknakig story, det kanske bara är jag.
 
Men nu har jag suttit här och skrivit detta i typ 3 timmar, är det inte helt otroligt vad man kan göra när man undviker att studera?? Om du lyckades ta dig igenom allt detta så måste jag säga grattis! Och SE SERIEN!!! Gör det bara! Det finns något för alla och varje gång man ser den finns det något nytt att se, jag såg den först gången när jag var 12 och det är fortfarande det bästa jag sett såhär 9 år senare. Har man sett och gillar serier/böcker/filmer som True blood, Vampire diaires, Doctor Who, Teen wolf, Supernatural, Angel, The X-files, Twilight, Vampire Academy, Hunderspelen osv så har man ingen anledning att inte se den. Har man inte sett eller gillar inte någon av de ovannämnda så se Buffy ändå, för den sopar banan med allihop!
 
Iaf om ni inte är helt övertygade så länkar jag två trevliga inspirerande videos nedan;
https://www.youtube.com/watch?v=DYPF0hgPjzY - Han pratar mycket om det jag pratar om fast annorlunda.
https://www.youtube.com/watch?v=qQDuKy4ZC5Y  - En liten försmak på alla quirks.
 
 
Tack för mig!

caerdydd.blogg.se

I jakt på kunskap!

RSS 2.0