Hemlängtan
Här kommer blogginlägget jag aldrig ville skriva men som är ett måste eftersom det är det mitt liv kretsar kring just nu, hemlängtan.
Det tog mig mindre än ett dygn av ensamhet i ett främmande land innan hemlängtan smög sig på mig och slog ned mig med en sådan kraft att jag blev helt handlingsförlamad. Jag trodde det ar helt omöjligt att sakna något så otroligt mycket som jag saknar min familj och mitt land, det känns som att någon har dött.
De här dagarna har varit extremt jobbiga och jag har lite svårt att avgöra om det bara är ren hemlängtan eller om detta faktiskt inte känns bra, om det var en genuint dålig idé och att jag borde åka hem.
Jag har bestämt mig för att ge det en månad innan jag får avbryta och åka och det känns genomförbart ibland och ibland sitter jag och söker efter första flygbiljett till Sverige och friheten. Det känns också som att det kanske vore möjligt att ta en termin, se det som en utbytes termin, en prova-på grej och sedan komma hem till jul för i nuläget ser det väldigt omöjligt ut att jag skulle stanna här i tre år och helt örligt så vill jag inte ens tycka om det här tillräckligt mycket för att stanna. Det optimala vore att tycka ett det är okej i en månad eller fram till jul men inte värt det och då åka hem. Det känns lagom för mig just nu.
Mira